¡Vamos a hablar en español!

Nu skulle Biggan Uebel vara stolt. Sen ett par veckor tillbaka pluggar nämligen jag och Olga spanska på Miami Beachs Elementary. Har joinat en nybörjarkurs två kvällar i veckan. Känns riktigt inspirerande att vara tillbaks i skolbänken.

Klassen består av tio rookies som tappert nöter grammatik och glosor. Läraren Gabriel, en inte alltför spexig kubansk herre, styr oss med järnhand.

I gruppen finns egentligen bara ett riktigt stolpskott. Cynthia, en motbjudande kvinna som fått för sig att hon ska lära sig spanska på äldre dar. Tyvärr vet hon inte ens vad ett verb är, än mindre ett pronomen.

Hon sitter längst fram i klassrummet med flaskbottnade brillor och stammar fram spanska obegripligheter med fet sydstatsdialekt. Genast väcks gamla mobbinginstinkter till liv.

Men annars är det rätt trevligt. Snart kan jag levla med de latinos som hittills mest blängt på en.

Memorial Day

En av de viktigaste högtiderna i USA är Memorial Day, som infaller den sista måndagen i maj. Då hedras alla de amerikaner, som dött i krig. Och det är ju ett gäng...

Men likt de flesta andra högtider har själva syftet glömts bort med tiden. På South Beach har högtiden förvanskats totalt. Här firas Memorial Day som ett VM-guld i fotboll.

Visserligen har dom satt upp tusentals vita gravstenar i Lummus Park, till minne av Irak-offren, men det mesta handlar om återigen om hip-hop, pimpade bilar, boot-shaking och boooooze. Det är en absurd och festlig kontrast.

Tanken är att man ska hedra de döda och värna om fred och rättvisa. Ändå är denna helg årets allra stökigaste med gängbråk, droger, gripanden och till och med mord! Något Olga fick erfara igår, då hon bevittnade en razzia i grannhuset. Ingen kom till skada dock.

De flesta locals flyr fältet denna helg och låter vildarna härja fritt. Så även vi. Hann dock gå runt med videokameran och filma lite...

8th & Ocean

När solen sänker sänker sig över South Beachs palmer och Art deco-hus förvandlas korsningen 8th Street/Ocean Drive till ett pastellfärgat Sodom och Gomorra.

Hundratals hip hop-snubbar med tillhörande bikinibrudar fyller gatan. Tupac-kloner trängs med vidbrända turister, slimmade volleyboll-spelare och kubanska cigarrflickor. Alla alkostinna av sötsliskig punch från Wet Willies.

På boulevarden blankpolerade Lamborgihnis, bågar och pimpade SUV:ar i karavan.
Dunkande feta baslådor, elaka v8:or och givetvis det obligatoriska bongospelandet.

Denna värld borde kanske kännas surrealistisk och främmande, men nejdå, jag är en local nu, bor runt hörnet, är tjenis med bongospelaren, känner kvarterets katter. Min dagliga joggingrunda råkar bara passera denna korsning.

Jag är Tony Montana i shorts och pannband. The world is mine.

Nya Bosön?