Key West

Duval House, vårt hotell


Bahai Honda Beach

Vi har haft Olgas päron här över julen och deras vistelse kröntes med en tripp till Key West. Det blev en fantastiskt skön långhelg.

Jag hade förberett mig väl inför utflykten genom att klämma Hemingways "To have and have not", som utspelar sig bland smugglare, kubaner och fyllon i Key West. (Ett riktigt bottennapp måste tilläggas, t.o.m. Papa själv sågade den)

Vägen ner till Floridas sydspets via US 1 är helt magisk. Att pressa bilen över Seven Mile Bridge i strålande sol ger gåshud som varar ända fram till påska.

Och själva stan överträffade mina förväntningar och hade faktiskt kvar lite sjörövar-atmosfär. Visserligen sjukt turistigt, men också härligt laid back och karibbiskt tranquilo. Färglada trähus, söt majja/cigarrdoft, tuppar och höns på gatorna. Rolig mix av salongsberusade semesterfirare, fjolliga drag-queens och bofasta sk. "conchs".

Vi bockade av Key Wests alla 5-i-topp:
1. 3-timmars snorkeltur i härligt grönblått vatten.
2. Käka Key Lime pie. Yummie.
3. Blueskväll på Green Parrot (många Bikers på luftgitarr)
4. Klappa Hemingways katter.
5. Hinka bärs på Sloppy Joes.

BassetLabs Miamis julfest

Även Miami-kontoret fick chans att fira Bassets 10års-jubelium, tack för det, Hiorten!

Vi valde att förlägga festligheterna på Ophras favoritkrog China Grill. Ett uppiffat kontorslandskap på Allén 6C hade förstås smällt högre, men vafan detta fick duga.

Maten var helt übergrym, bl.a. dumplings, kobe-biff och griljerad anka som sköljdes ner med sprattelvatten förstås. Ett ok skrovmål helt enkelt.

Till skillnad från våra barbariska kollegor i Sverige blev det varken fullgubbedans eller slips-pannband, utan en anständig och elegant afton.

Vi skiljdes vid 2-rycket. Senare på natten gick min ohängde tvillingbror ut och svepte tre-fyra bärs på en närliggande bar. Det är synd om honom.

Cut my hair

I veckan gick Olga och jag och klippte oss på Vidal Sasson på Collins Avenue. Det kändes som vi var med i någon "Total makeover"-såpa. I nästa avsnitt går vi till plastikkirurgen, typ.

Olga hakade på Hollywood, kuttade barret rejält och kom ut med en fin pagefrisyr.
Själv övergav jag min tidigare look "Adolf Hitler på solsemester" och ser numera ut som Robyn.

Det naturliga steget efter denna frippa är nog att anlägga sk. Devilock, jag är inne i ett tungt Glenn Danzig-beroende just nu.

Art Basel 2007

Art Basel, USA:s största konstevenemang drog in över Miami, likt en kulturell tornado.

1500 gallerier från hela världen var representerade, stan svämmade över med tavlor, teckningar, videoinstallationer och skulpturer. I varenda hotellobby och restaurang stod plötsligt en välklädd gallerist och ville diskutera Rauschenberg och Warhol.

Olga hade ett tredagars-pass till aktiviteterna. Hon trivdes perfekt med att mingla runt med likasinnade, några highlights från hennes rundvandringar ses på fotona nedan.

Tillsammans besökte vi Miami Beach Convention Centre, en mässhall sprängfylld med modern konst. Efter tre timmar hade man nästan od:at på finkultur.

För att få en intellektuell uppsyn hade jag tagit på mig min svartprickiga sidenscarf. Ekvationen kulturscarf=gratis rödtjut visade sig än en gång fungera ypperligt.

Stooges inviger Art Basel

Art Basel, USA:s största konstevenemang har precis dragit igång här i stan. Välmående kulturarbetare från New York flygs ner för att sprida lite intellektuell glans över Miami i ett par dagar. Jag ska senare i veckan ta på mig kulturbrillorna och besöka ett par utställningar och gallerier.

Men för egen del ägde den stora kulturhändelsen rum redan i onsdags kväll, då rocklegenderna The Stooges invigde spektaklet.

Inramningen var helt underbar. Scenen uppbyggt nere på stranden, gratis inträde, kvällen ljummen och publiken lagom pårökt och arty.

Och shit vad gubbjävlarna levererade! Låtarna lät lika hårda som när det begav sig för 35 år sen. Soundet var skitigt, distat och genuint. Kanske t.o.m. att deras ålder och rävighet gett låtarna ny pondus.

Höjdpunkterna var "I wanna be your dog", "1969" och "T.V. Eye". I "No Fun" tog Iggy upp stora delar av publiken på scen. Se mina klipp nedan!

Japp, Iggy Pop, punkfarfar var lika slimmad, senig och energisk som alltid. Men stor respekt till hela bandet, ren och skär rockhistoria fem meter framför mig.






Fler klipp från konserten här.

Tennis in Miami Beach

Många som befann sig i Flamingo Park igår blev nog förvånade när kombatanterna från 1975 års final i Franska öppna, Björn Borg och Guillermo Vilas stod på bana 1 och värmde upp. Eller var det möjligen Marcelo Rios, den ettrige latinon som sparrade mot nån second rate Boris Becker?

Nope, vid en närmare granskning av spelet kunde det inte vara annat än min och Valles första tennisträning.

Grundslagen var rätt ringrostiga hos båda. Bollarna flög kors och tvärs runtom i parken. Men det kommer bli bra det här. Vi har båda snygga tenniskkläder, nya racketar och dyra, skinande bollar. Har även en införskaffat en ny, slick Lacoste-bag och känner mig som överklassbrorsan i Match Point.

En glassig look är A och O för att bli en framgångsrik tennisspelare.

Utflykt till Fort Lauderdale

Igår brände vi upp till Fort Lauderdale, 45 minuters tripp från Miami.

Vi möttes av ett mycket välmående Desperate Housewife-samhälle. Flådiga villor och feta båtar uppradade längst vackra kanaler. Dessutom en lång, inbjudande beach. Kanske lite för tillrättalagt och stereotypt för min smak dock.

Varje restaurang längst stranden hade sin egen trubadur, alltid varningsflagg. Vi besökte en smaklöst julpyntad mall, där en åldrad Kid Rock brände av "Low Rider", med enbart saxofon och backtracks. Vit enmans-funk, njaae jag vete fan.

Trots detta var det en ny härlig utflykt och vädret var helt aaaawesome.

Miami Goth

De vanligaste folkgrupperna i Miami är nog turister, spanjacker, bögar, hip-hopsnubbar och allmäna freaks. Olga och jag har elegant navigerat mellan dessa grupperingar och smält in i såväl lyxhotellens überdesignade barer, som bland bohemerna på Tobacco Roads reggaeaftnar.

I onsdags kväll var det dags att smälta in i en av Miamis riktiga minoriteter, gotherna.

Det måste vara extra tufft att vara goth i en stad, så förknippad med palmer, housemusik och pastellfärger. Bara att glida runt i skinnrock, kråsskjorta och myggjagare i den 30-gradiga värmen måste vara miserabelt. Hänga på soldränkta beacher och drömma sig bort till ett regngrått Ljubljana, Bochum eller Sheiffeld.

Men gother är ju som fladdermöss, visar sig bara på natten, då de rör sig i flock i dunkla, kalla miljöer.

Det var vår nyfunne vän, DJ:n "Dracula's Daughter" som bjöd in oss till en svartrocklubb i Design District. Jag finner alltid nöje i sådana studiebesök, kul att spana in folk, plus att jag är ett fan av undergångsromantik och dystopiska tongångar. Dessutom tänkte jag undersöka gigmöjligheten för Agent Side Grinder, mitt egna industrisynthband som redan fått mången svartmålad belgare att dansa euforiskt.

Och nog blev man inte besviken på Miamis svårmodiga bröder och systrar. Klubben såg ut som gothklubbar alltid gör, billig bärs, malande musik, mycket zombiedans, gasmasker, flor och cylinderhattar.

Dessutom bjöds vi på den mest avtändade poledance jag någonsin skådat.
En närsynt, kajalindränkt 120-pannors gothbrud klev upp på podiet och åmade runt stången likt en berusad knubbsäl.

ASG borde funka perfekt här.

Konserttips

Kolla in mitt band Agent Side Grinder som gör en unik spelning på Teater Moment i Gubbängen på lördag. Medan jag smörjer kråset i Miami, förstärks Agenten av Henrik Sunbring på synthar/effekter och Alex på bas. Kan bli hur coolt som helst.

IKEA Florida

Efter den obligatoriska söndags-pressningen på beachen var det dags för ett hederligt svensk helgnöje: åka till IKEA. Kändes lite fel att bryta förtrollningen och bege sig till Kamprad-land, men vi behövde verkligen ett nytt skrivbord.

En gulblå koloss norr om Miami. Jänkarna har vallfärdat hit som om det vore Super Bowl-final. Inte konstigt, Billy och Ektorp är verk av Michelangelo i jämförelse med amerikanernas inredningskultur.

I två timmar var man tillbaka i snålblåsten i Kungens Kurva. Allt var sig likt, plastsäckarna, köttbullarna och bollhavet. Och visst fan gick man därifrån med 100 värmeljus, trots att vi snittar runt 30 grader dygnet runt.

Johnny Rock Fitness

Bredvid vårt kontor ligger Johnny Rock Fitness. Ett nyöppnat, stort och fint gym en minut från kneget.

Ägaren tog med mig på en rundvandring i lokalerna och skröt förtroendeingivande om kommande restaureringar, nya maskiner och fräscha omklädingsrum. Han berättade också att gymmet enbart lirar metal i högtalarna, tydligen deras signum.

Too good to be true kände jag. Jag såg mig själv bygga upp en Bruce Dickinson-kondis kombinerat med en Glenn Danzig-kroppshydda, allt till tonerna av Slayer. Övervägde t.o.m. att skippa mitt nuvarande artistnamn LANGE och köra på Johnny Rock rakt av. Jag signade upp för ett helt år.

Efter två träningstillfällen är det bara att konstatera: Jag har valt gymmens Hades.

Överallt pågår renoveringsarbeten, heltäckningsmattor rivs upp, väggar slås ut och luften består av lika delar asbest, slipdamm, lim och svett. Maskinerna kan snaras liknas vid tortyrredskap, musklerna förvrids och dras ur led så fort man rör dom. Herrarnas omklädningsrum påminner om ett koncentrationsläger med sin mögeldoft och kalla duschar. Och det hårdaste som kommit från högtalarna so far är INXS.

Mmm det är hårda bud helt klart, men å andra sidan trivs jag med att träna under dessa primitiva omständigheter. Känns som om man bygger upp en råstyrka likt Rocky i ettan. Bara fläskkottleterna som saknas.

Om två månader ska det dock vara klart för nyöppning. To be continued.

Highway Star

Som ni kanske hört tjackade Olga och jag en Hyundai Tiburon i helgen. Känns som en mycket bra deal, bilen kostar 100 papp mindre än i Sverige tex. Dessutom slängde nasaren in en kryssning i Bahamas, inte illa...

Valle öppnade pluskan ytterligare ett snäpp och slog till på den ännu glassigare Audi TT 2.0T S-Line. Äntligen börjar vi shapas till riktiga Miami-stekare.

Tiburon är en liten, sportig koreansk milslukare med en krallig V6-motor. För er motornördar läs vidare här http://www.hyundaiusa.com/vehicle/tiburon/trim/gtlimited.aspx.

Jag har ju aldrig varit nån bilkille, får inga kickar av vare sig hästkrafter, moddade topplock eller polerade fälgar. Men att pressa ner i ytterfilen på Interstate 821 mot Key West i strålande sol och americana i stereon, då rycker det inte bara växelspaken måste jag medge. Jag bifogar här lite pinup-bilder på det lilla vidundret.

Halloween

Denna högtid har aldrig spelat nån större roll i min värld. Har alltid föredragit Helloween, de tyska powermetal-pionjärerna.(Keeper of the seven keys, part 1 & 2" bör ni tanka ner omedelbart!)

Jänkarna däremot, firar Halloween som om det inte fanns nån morgondag. Vissa verkar ha lagt ner ett års heltidsjobb på kostymerna.

Lincoln Road var igår fullproppad av speedade festprissar, mest monster, transor, porrstjärnor, pirater och superhjältar men även Hulk Hogan, Gene Simmons, påven, Ali G och Teletubbies!

I min interna tävling vann dock en snubbe som klätt ut sig till en ipod. Så jävla geekigt att det måste premieras.

Housewarming Party

Det var en helg upplagd för en svängom med Herr Flaska. vi fick besök av ett gäng Bassetianer, en trio bestående av Monk, ADHD och The Bear.

Utgång fredag, Lincoln Road. Skumpa och middag på Sushi Samba med Högsells sköna gaypolare, plus en eftersläckare i van Dykes jazzbar.

På lördagen hade jag och Olga inflyttningsfest. Vi hade egentligen tänkt oss en stillsam fördrink, men det hela utvecklades snarare till ett kegg party. Framför allt vi svennar angrep drinkbuffén i sann Christer Pettersson-anda.

Vi hade även bjudit in de personer vi lärt känna bäst i Miami so far. Vår next door neighbour Sean, en spänstig herre som tydligen dansat balett med Rudolf Nureyev, Greg, DJ från Detroit inte helt olik en ung Louis Armstrong, Washington (!), en intensiv brasiliansk Ernst Kirchsteiger med designer-ambitioner, samt Esteban, en ung colombian vi plockade med från Hotel Sanctuarys valet parking.

Tillsammans utgjorde vi en underbart brokig skara. Framåt småtimmarna hade vi t.o.m. byggt upp ett helt ok dansgolv, Monk levererade ett magiskt DJ-set bestående av gaydisco, Madness och yacht rock. Festen höll på till femrycket ungefär, så nån utgång blev det aldrig tal om.

Men en unik kväll minst sagt...

Cribs

Yey, då har vi äntligen hittat en egen lya här i Miami. Det bidde en härlig 2 bed/2 bath-lägenhet mitt i South Beachs Art Deco-område. Så jäkla skönt att lämna hotellivet bakom sig. Nu kan man äntligen bli en Average Joe med lägenhet, bil och diskmaskin.

Supernära till allt, 5 minuter till beachen, 5 minuter till tennisbanorna i
Flamingo Park och 10 minuter till Lincoln Road. Vi är rånöjda

Vi hyr den möblerad, vilket i många fall kan vara vanskligt. Som tur är ägs lägenheten av en fransman med relativt god smak. Vi slipper dom värsta amerikanska tackymöblerna. Undantaget är två gigantiska, gråa skinnsoffor från 1989. Men å andra sidan, dessa två bjässar hade gjort sig bra i Tony Montanas våning i Scarface, gärna med en kolastinn Michelle Pfeiffer på sofflocket... så dom borde duga för Olga och mig också.

För er som tänkt gatecrasha är adressen 760 Euclid Ave/8th Street.

http://maps.google.se/maps?f=q&hl=sv&q=760+Euclid+Ave,+Miami+Beach,+Miami-Dade,+Florida+33139,+USA&sll=61.606396,21.225586&sspn=16.302067,58.447266&ie=UTF8&cd=1&geocode=0,25.777836,-80.135055&z=17&iwloc=addr&om=1

Grannarna verkar vara blandad kompott, några par, nån advokat, ett gäng sköna gays mm. Vi får väl bekanta oss närmare när vi har housewarming party i helgen.