Mothership Connection

Dags för min mamma eller som hon numera kallas, Farmor Lange, att göra entré i bloggen.

Hon spenderade just en vecka här, som bestod av långa promenader på South Beach, luncher på Lincoln Road, Colada i Little Havana och självklart mycket sol och bad. Vi gjorde även en utflykt till Fairchild Tropical Gardens, en tropisk variant av Bergianska, där jag och Olga lurat till oss gratis årskort.

Men framför allt fick mammsen en chans att hänga med sitt första barnbarn Ted, som visade upp sig från sin allra bästa sida. Inte konstigt, med tre överbeskyddande pussgurkor omkring sig.

Förutom att hon vid ett tillfälle höll på att bli träffad av blixten, var det en lugn och härlig vecka, se bilder ovan. Notera även min nya look, en blandning av Beckham, Stefan Holm och skinnbula från Sollentuna.

Miljöskadad

Ibland tycker jag att Ted ser ut som McCain. Och häromnatten drömde jag att vår lilla bebis snackade helt perfekt amerikanska.... Får nog vila från CNN och Fox ett tag känner jag.

Europeans for Change

Shit, bara 3 veckor kvar till Election Day 4:e november.

Folk bänkar sig framför TV-debatterna mellan McCain och Obama, som svennar framför Melodifestivalen (och vi anklagar jänkare för att vara korkade!)

Till och med det världsfrånvända South Beach har dragits med i val-hysterin. Florida är en swing-state, och fällde ju som bekant Gore för åtta år sen (bra jobbat där!). Politikerna kämpar för varenda liten röst.

Obama-kampanjen har pumpat in enorma summor på TV-reklam. Jag ser nästan Obamas face mer än Teds :) Det verkar ha gett utslag. Ingen jag känner, förutom Raven ska rösta republikanskt.

Men vad vet jag, svårt att ha koll på de miljontals ignoranta, insnöade hillbilles ute på majsfälten som tycker att McCan't och Sarah Failin' verkar lämpade att ta över.

För mig är valet av Obama så självklart att jag mår illa att det är överhuvudtaget är en fight. De flesta håller med mig, iallafall den yngre delen av befolkningen (dom under 65).

Jag är inte Obama-fan bara pga hans ålder, hudfärg, karismatiska person och sunda åsikter. Nej, efter ett år här har jag även fått en inblick i USA:s minst sagt uppfuckade samhällssystem.

Sjukvården, sjukförsäkringarna, skatterna, bankväsendet, bostadsmarknaden, arbetsvillkoren, ja ta mig fan hela USA:s politiska system känns djupt orättvist. Ingen verkar gynnas av det, folk jobbar som djur, för att i nästa sekund bli blåsta av staten eller jätteföretagen. Ingen social trygghet what so ever. Land of opportunitys? Fuck, jag ser bara finsstilta regler, byråkrati och höga hinder. För att inte tala om fattigdomen man ser överallt, man får nästan vada över uteliggarna på Washington Ave. Ok, Obama kan inte lösa allt, men ingen har nånsin varit bättre lämpad.

Typiskt att när man för första gången engagerar sig och känner att en förändring verkligen behövs, så får man inte gå till urnan...

Många av mina amerikanska vänner har snackat om att fly landet om "Grandpa" vinner. Jag och Olga tänkte göra nåt liknande, med vår vintersemester på spel.

Om Obama vinner valet, då förlägger vi vår semester här i USA. Tänk vad härligt att resa runt i detta magnifika land bland öppna och fina medborgare och andas framtidstro och positivism.

Om däremot McCain tar hem spelet, då flyr vi det sjunkande skeppet och lämnar det oförbätterliga aset till sitt öde.

Blackest of the Black

Miami är mycket, men det är inte ett hårdrocks-Mecka direkt. Palmerna, stränderna, och de pastellfärgade husen är helt enkelt inte metal.

Jag var därför glatt överraskad att hårdrocksturnén "Blackest of the Black" valde att komma till den minst svarta av platser, South Beach. I line-upen dessutom två favoritband, Dimmu Borgir och Danzig. Jag såg framför mig de bleka dödsrockarna i Dimmu hänga vid hotellpoolen i badbrallor och corpsepaint.

Själv hade jag ett års uppdämd satanism och metal-abstinens i kroppen.

Först var jag dock tvungen att genomlida det portugisiska vampyrmetal-bandet Moonspell. Får bara 1 huggtand.

Men sen var det dags för mina själsfränder i Dimmu Borgir. Norrbaggarna gjorde ett stabilt gig, men verkade aningen loja i Miami-värmen. 3 likkistor.

Huvudakten var dock Danzig med den levande legenden Glenn Danzig i spetsen. Tyvärr har han blivit lite av ett skämt på sistone tack vare videor som den här eller den här, men jag håller honom som en sann hjälte. Misfits plats i musikhistorien är klart underskattad och Danzigs fyra första plattor är grymma allihop. Framförallt "Danzig II - Lucifuge" har en särskild plats på mitt hårdrocksaltare.

Och trots att Evil Elvis passerat zenit i karriären var det en intensiv och hård konsert. Vilka jävla låtar: Twist of Cain, Tired of Being Alive, Her Black Wings, Devils Plaything, Mother, Am I Demon osv. 4 dödskallar.

Men slutsatsen blir ändå att Miami inte lämpar sig för dessa mörka evenemang. Hårdrock avnjutes bäst i en svettig idrottshall nära Gullmarsplan, helst i ett snöslaskigt november.

Yearbook

Nu har Olga och jag bott ett år i Miami. Dags att bocka av to do-listan:

Imponerande solbränna √
Tandblekning
Stor tribal-tatuering i svanken
Sillisar till Olga
Bli kolatorsk
Bli gay
Medverka i P-macka √
Överdriven amerikansk accent √
Bli fet
Hudcancer
Ta spanskalektioner √
Snacka spanska
Klappa en alligator √
Klappa Hemingways katter i Key West √
Klappa livsfarlig manet √
Se en flamingo
Flytta in i Art Deco-hus √
Bli Art Deco-husets ordförande √
Club Mansion
After beach på Nikki Beach
Femrätters på China Grill √
Nyårsafton och skumpa på Standard Hotel √
Dra till Kuba
Avstickare till LA & NY √
Skaffa pistol
Köpa sportbil √
Sälja sportbil, skaffa vuxenbil √
Pimpa SUV:en
Krocka √
Få bilen bortbogserad √
Bli rånad
Förbättra tennisen √
Kuta minst 10 Raven Runs √
Sixpack (hmm nej men möjligen Joe Six-Pack)
Få barn √
Få en stor, högljudd amerikansk bebis √
Lugn och harmonisk förlossning
Dra barnvagnen i solnedgången på beachen √
Kuta Raven Run med barnvagn
Släppa LP med ASG √
Släppa soloplatta √
Gå runt på Lincoln Road och kränga mina plattor till turister
Jamma med Yngwie
Se Iggy Pop √
Bila runt i USA och lyssna på americana √
Haja reglerna i baseball
Dolphins-match
Panthers-match
Miami Heat-match
Träna med Miami Heats cheerleaders √
Bli upptäckt som fotomodell, lägga ner programmeringen
Headlina musikfestival √
Skaffa massa nya, kul vänner √
Skaffa rika vänner med båt och mansion på Star Island
Ha ett grymt jävla år √

High Voltage

Igår gigade jag på den sjaskiga rockklubben Churchills nere i Little Haiti.
En härligt, stökig trubadurkväll, där massor av lokala talanger avlöste varandra. Fan, Miami har ju visst ett rikt musikliv!

Av nån outgrundlig anledning var jag kvällens headliner. När jag riggat klart, blivit presenterad och redo att slå an första ackordet upptäckte jag till min skräck att jag glömt keyboardens power-convertor. Alltså mojängen som omvandlar 220V till 110V. Den satt kvar i kontakten hemma. Damn! Bara att pressa fram och tillbaka South Beach och hämta den.

Min musik kräver att jag är lugn och harmonisk när jag framför den. Nu var jag istället stressad, svettig och uppe i varv. Dessutom sög medhörningen. Det blev inte min bästa spelning, men till slut gick allt ok ändå. Responsen var god, särskilt för mina nya alster "A Perfect Hurricane" och "Lord", båda skrivna här i Miami.

Men kvällens stjärna var istället Raffa Jo (bilden) i duon Raffa and Rainer. En underbar singer songwriter med röst som en näktergal. Lyssna på henne här!