Miamibunkern

Min Miami-tillvaro kan ju te sig väldigt glamorös och sorglös. Japp, mestadels är det solsken, vin och sång. Men det dagliga livet på The Office är långt ifrån en dans på rosor. Här inne känner jag mig som en panter, inburad på zoo. Eller en intern på Kumlabunkern, sluten anstalt.

Inga kollegor. Inga besök. All kommunikation med omvärlden sker via korthuggna msn. Ibland nån enstaka felringning.

Jag tillbringar dagarna genom att stirra in i en vägg (nåja dataskärm), hämta kaffe och lyfta lite skrot på lunchen. Utanför murarna skiner solen, palmerna vajar. Inombords smider jag storslagna planer. John Ausonius-varning.

Nåja, ibland småpratar jag med cellgrannarna, Flanders 1, Flanders 2 och nätverkssnubben Flanders 3 (alla tre låter som Ned Flanders). Och ikväll blir det faktiskt after bärs...

Så kåkfarar-liknelsen var kanske inte helt klockren. Har dessutom svårt att se den gode Lasermannen köra Telefonica-support.