The Big Easy

Det var en smärre kulturchock att komma till New Orleans. Stan har en helt unik vibe och kultur i total kontrast till det ytliga Miami. The Big Easy är skabbigt, hedonistiskt och fullt av historia.

Stan är dessutom ett Mecka för alkoholister, folk partar dygnet runt. T.o.m. stadens alkohol-lagar gynnar fyllona, man får kröka öppet på gatorna (folk bär runt på enorma muggar Strawberry Daiquiri) och på krogen får man ta med sig vinflaskan i doggy bag.

Men hand i hand med festandet går naturligvis musiken. Jag har en särskild relation till New Orleans-jazz, med en pappa som dyrkar Kid Ory som Allah. Sen barnsben har jag blivit tvångsmatad med tradjazz och började faktiskt min musikaliska bana som trummis i farsans band. Och jag kan lugna dig, pappsen. Jazzen lever i New Orleans och spelas av alla från gamla jazzrävar till unga bohemer i dreads.

Nedan ett par klipp från våra härliga promenader runt i French Quarters.

Först lite turistjazz:


Lite opolerad jazz spelad av 16-åringar i ett gathhörn:


En cool blåssektion inne på jazzklubben Blue Nile:


Fyllejam mitt på dan: